Som polyaspirant och bokälskande feminist hoppas jag att svaren på mina frågor om polyamori finns gömda bland sidorna i litterära klassiker av feministiska ikoner och frihetskämpar. Jag söker inspiration och visdom i verk av Alexandra Kollontaj, Emma Goldman, Suzanne Brøgger och Gun-Britt Sundström – författare som har ifrågasatt normer om kärlek och tvåsamhet. Men deras berättelser är ofta allvarsamma, fyllda av kamp och sorg. De påminner sällan om den glada version av poly som jag föreställer mig.
I min egen polydröm tackar jag JA till det som erbjuds i livet, till nya relationer och möjligheten att vara mer, med fler. Jag ser det som att välja äpplet istället för kakan, att ställa mig utanför den strikta tvåsamheten och leva friare och öppnare. Det är en bild av kärlek där vi är fler än bara två, där vi delar upplevelser och firar tillsammans, till och med under högtider med släkten.
Ett oskyldigt äpple, en värld av tankar
Det hela började en helt vanlig dag på biblioteket. Hen bad mig om hjälp med sin dator och frågade om jag ville ha något från affären. Jag tackade nej, egentligen utan att tänka, men hen kom tillbaka med ett äpple och räckte över det med ett leende. ”Vill du ha?” frågade hen igen, och även om äpplet såg fantastiskt gott ut, så tackade jag nej – lite för snabbt, lite för bestämt.
Men efteråt kunde jag inte sluta tänka på henom och det där äpplet. Vad kunde det symbolisera? Varför hade jag tackat nej? Tankarna kring äpplet ledde mig snart in i funderingar om polyvärlden. Jag återvände till biblioteket, sökte efter litteratur och råd om polyamori, grävde med händerna i bokhyllan, letade efter berättelser om fri kärlek och delade relationer.
Fri kärlek som motstånd mot tvåsamheten
Polyamori är inte bara en livsstil för många, det ses också som en form av motstånd – mot kapitalismens och patriarkatets normer som ofta sätter ägande och kontroll i centrum för kärlek och relationer. I min jakt på polyvisdom har jag läst om Alexandra Kollontaj, den ryska marxisten och feministen som redan på 1920-talet skrev om kärlekens frigörande potential. Hon såg kärleken som en möjlighet till gemenskap och frihet bortom ägandet och tvåsamheten. I Tre generationers kärlek skildrar hon flera perspektiv på kärlek, där den öppna och icke-exklusiva kärleken är en del av hennes dröm om en rättvisare värld.
Emma Goldman, den amerikanska anarkisten, har också inspirerat mig. I Anarkistiska minnen diskuterar hon fri kärlek som en form av revolt. För Goldman var kärlek en djupt personlig frihet, och hon var starkt emot institutioner som försökte kontrollera kärlekens natur. ”Att älska är att leva,” sa hon, ”och ingen människa har rätt att hindra den andres frihet.” Jag föreställer mig att det var precis den typen av frihet Goldman sökte när hon kämpade för att befria kärleken från normer och förväntningar.
Polyamori och feministisk litteratur
Jag bläddrar vidare, förlorad i tankarna, och dyker ner i Suzanne Brøggers och Gun-Britt Sundströms verk. Brøggers Kärlekens vägar och villovägar och Sundströms Maken är moderna klassiker som ifrågasätter tvåsamhetens bojor och utforskar kärlekens olika ansikten. Brøgger skriver passionerat om att bryta sig fri från den traditionella kärleken som ställer oss inför valet mellan allt eller inget. I hennes texter känns äpplet som en symbol för något vilt och förbjudet, en smak av något utanför det förväntade. Även Sundström, med sin kvicka och skarpa analys av kärleksrelationer, belyser begränsningarna och kraven i tvåsamheten.
Men i dessa berättelser är kärleken sällan enkel och bekymmersfri. De feministiska författarna beskriver kärlekens komplexitet, hur den kan vara både befriande och svår att hantera när den ställs mot samhällets förväntningar på lojalitet och exklusivitet. Ändå känner jag att det finns något djupt inspirerande i deras ifrågasättande av tvåsamhetsnormen och deras mod att utforska vad kärlek kan vara – om vi släpper kontrollen och rädslan för att förlora.
Kan polyamori vara ett sätt att förändra världen?
Att vara polyamorous kan ses som en form av socialt motstånd, ett sätt att vägra de normer och mönster som ofta begränsar relationer. Polyvärlden uppmuntrar till en ny syn på kärlek, där vi kan dela och ge utan att räkna. För många, som för Kollontaj och Goldman, är fri kärlek ett sätt att utmana ägandebegreppet inom relationer och skapa utrymme för fler att älska.
Och när jag tänker på det där äpplet på biblioteket inser jag att min polydröm är just det – en dröm om att kunna välja kärlek utan begränsningar, att inte behöva ställa två och två. För mig handlar polyamori om att få vara mer, att få välja äpplet, att tacka ja till livet. Det är ett sätt att öppna upp sig för det oväntade, att våga bjuda in fler människor i sitt liv och att kanske en dag fira jul med flera älskade runt omkring sig.
Slutord
Att leva poly är att utmana och ifrågasätta, att ständigt söka förståelse och mod i mötet med nya människor och känslor. Det handlar om att ställa sig utanför det som förväntas, om att våga dela äpplen och uppleva livet på ett nytt sätt. Och kanske är det så att fri kärlek inte alltid behöver vara som i de feministiska klassikerna, där kampen och sorgen ofta är närvarande – det kan också vara en livsglädje, en vilja att få säga ”ja” till det goda i livet.