Kära läsare. Vänner och nyfikna.
Välkomna till Fulshow!

FulTV, fulfilm, fulkonst – våra favoriter på samma scen, i en föreställning som ger ett litet men talande exempel på den fulestetik som är Fuls bränsle. En konströrelse som är varierad och splittrad. Ständigt i rörelse. Och alltid politisk. Den queera och feministiska estetik vi har valt att presentera i detta nummer påstår inte att konsten står över påtagliga faktorer som kön, sexualitet och ras. Den är uppbyggd av sin kritik mot rådande normer kring ras, sexualitet och kön. Även om den ofta använder kritiken som en utgångspunkt istället för plattform. Ett utanförskap som föder en ny konst istället för att bara kommentera det gamla.

Fulkultur i motsats till finkultur. Men fulkultur också som en självständig konströrelse. Med en nödvändighet att inte inkluderas. Så fulkultur som ett motstånd till allt som utser sig själv till sanning. En estetik som vägrar att definiera sig som antingen riktig konst eller populärkultur. Fin eller ful. Kanske en motsägelse. Men ibland måste begrepp, som FUL, användas för att inte förlora politisk tyngd. Bara de rymmer en vägran att stanna upp.

Det finns dom som påstår att fulkonst inte är riktig konst. Det finns dom som menar att riktig konst bara kan skapas med stöd från en etablerad institution. Det finns dom som pratar om kvalitet. Vi behöver diskutera fulkonst, njuta av fulkonst och sprida fulkonst i miljöer som inte begränsar våra utopier. Vi har inte bett om att bli insläppta eller accepterade. Vi har inte anpassat oss för att dom ska förstå. Även om vissa fulkonstnärer också anses vara fina nog. Kanske går det att kombinera ibland.

(Kanske att jag låter lite förvirrad. Den här ledaren har gett mig så sjukt mycket prestationsångest. Förmodligen för att den är min sista. Egentligen tänker jag bara på den dagen då jag insåg att jag aldrig kommer att vara könlös, etnicitetslös, sexualitetslös, klasslös, situationslös – alltså att jag aldrig kommer att kunna ingå i den där eviga, tidlösa kanon som jag alltid tänkt är mitt mål att bli en del av. Och så tänker jag på den dagen då jag insåg att den konsten ändå inte är den mest intressanta. Att den konst som görs på dom alternativa platserna, från dom främmande positionerna är den allra bästa. Och finaste. Och jag vill bara krama alla som gör den konsten.)

Fulshow påstår sig inte beskriva det fula. Fulshow vill inte heller ringa in en konströrelse som är för stor för att fångas i en tidning. Vi vill bara samla det som ständigt ger oss hopp i ett annars mörkt, slutet finkulturellt rum. Så får jag be om en stor applåd för vår konstnärliga utopi!