ful_


BAKGRUNDSBILD
Självporträtt av T. Thaemlitz
Ur: #1/2010
Läs mer i Ful #1/2010
T. Thaemlitz
Till Ful 4 TV Textstorlek Vanlig | Stor | Störst

ÄR DET NÅGOT PÅ TV IKVÄLL?

Nja… Förmodligen inget uppseendeväckande. För det är svårt att vara nyskapande i ett medium som regleras av programchefer, redaktörer, producenter och journalister som okejar allt material innan det sänds. En homogen grupp beställare och utövare som gör att allting ser likadant ut: en ofarlig, vit, heterosexuell medelklassig god smak skickas ut genom TV-rutor och plasmaskärmar, och in i folks vardagsliv. Det tycks inte spela någon roll om ens egen verklighet speglas, TV-eliten har redan sin verklighet klar för sig och någon självkritik tycks inte finnas på kartan. TV:n som görs är lika verklighetsfrånvänd vare sig om den produceras under public service- eller skräpTV-flagg.

Det är svårt att som medborgare göra sin röst hörd, skriver Femkuls Hanna Ljungh i en artikel om Good TV. Tre konstnärer sänder konst på Öppna Kanalen och når en helt annan publik än den som är van att gå till ett galleri. TV har som bekant en genomslagskraft som nästan inget annat medium. Men frågan är om den kraften tas till vara? Public service-uppdraget bygger på en över 50 år gammal utredning som kom fram till att ”televisionen bör liksom rundradion ställas i samhällets, kulturens, folkbildningens och hemmens tjänst”. Men fler och fler väljer bort SVT som flåsar efter och jagar målgrupper.

Det är inte förvånande att det, trots medvetet genustänk, fortfarande går två män per kvinna som uttalar sig i TV. Forskning visar att den typiska kvinnan som medverkar i TV är en student, aktivist eller någon som pratar om privata relationer. Hanna Nyberg utforskar hur kvinnan har porträtterats på TV genom historien. Och så granskar vi den riktigt grabbiga TV:n; hur är det egentligen möjligt att duon Filip Hammar och Fredrik Wikingsson får lov att leva ut sin pubertetsstinna pojkdröm på bästa sändningstid? Och varför är det så många som gillar det?

Är det något på TV ikväll? Det är klart det är. Vi gillar ju TV (också). Den är där hela tiden, skvalar tryggt, underhåller, lär oss något nytt ibland. I det här numret tittar vi på TV, den hatälskade dumburken.



© 2009 Ful